Om mindre än en vecka, den 3 december, kommer EU-ländernas regeringar att träffas i Bryssel för att besluta om det så kallade rörlighetspaketet (Mobility Package): en omfattande revidering av de EU-regler som omfattar vägtransportsektorn. De aktuella förslagen ser dystra ut för förarnas välbefinnande och alla trafikanters säkerhet.
Transportarbetarfederationen (ETF) har i flera månader på ett konstruktivt sätt representerat arbetstagarnas intressen. Men nu märker vi tyvärr att ett gammalt beteendemönster hos EU än en gång visar sig. Efter långa debatter blir kommissionen och rådet otåliga. Som alltid, här i hjärtat av Europa, är det viktigaste av allt att få till ett avtal. Alla glömmer bort att titta på vad avtalet verkligen säger, och hur det kommer att påverka arbetet och livet för Europas 3 miljoner buss- och lastbilsförare. Man rusar blint iväg för att hitta en kompromiss och ministrarna riskerar nu att godkänna nya regler som alla kommer att ångra.
Så vad är det som står på spel för yrkesförarna?
Till att börja med riskerar de att få flera sammanhängande kördagar med mindre vila mellan passen. Detta är inte bara ett problem för förarna, utan det kommer också att göra vägarna farligare för alla. Trötthet dödar.
Enligt de nuvarande reglerna måste buss- och lastbilsförare ha tre dagars vila under två veckors körtid. Men de förslag som kommer upp prioriterar flexibiliteten för buss- och transportföretagen, och är avsedda att hålla ultraliberala länder på gott humör så att de skriver på kompromissen den 3 december. Regeringarna är alltså redo att skriva på ett omvänt system, med tre veckors körtid och endast två dagars vila! De skulle inte ens begära en utvärdering av vilken påverkan detta hårdföra körtids- och vilopaussystem skulle ha på förartröttheten. Den senaste europeiska studien om förartrötthet gjordes för övrigt 2004. Studien utfördes av ILO och slutsatserna var alarmerande.
Är transportministrarna redo att teckna avtal utan att känna till vilka effekter det får för trafiksäkerheten? Det verkar så. Vi uppmanar er att ta en snabb titt på vad lokalpressen har skrivit under de senaste månaderna. Rapporter om trafikolyckor strömmar in. Här är ett exempel från Belgien: Under de första fem månaderna 2018 inträffade mellan en och tre olyckor där lastbilar eller bussar var inblandade varje vecka. Under 2016 skedde enbart i Belgien i genomsnitt sex olyckor per dag där lastbilar var inblandade – totalt 2 055 det året.
Enligt Europakommissionens senaste statistik sker 14 % av cykelolyckorna i EU till följd av krockar med stora yrkesfordon (bussar och lastbilar). Stora fordon var också orsaken till 42 % av dödsolyckorna bland fotgängare. Under 2015 dog fler än 600 personer i krockar där bussar och lastbilar var inblandade. Vill vi verkligen ha fler trötta yrkesförare på vägarna i Europa?
Europakommissionen har satt upp ett ambitiöst mål att halvera antalet dödsolyckor i trafiken i Europa till 2020. Nu medger kommissionen att utvecklingen mot att nå detta mål går alltför långsamt. Det är också värt att påminna sig om att EU:s transportministrar i mars 2017 undertecknade Vallettadeklarationen om trafiksäkerhet, i vilken man än en gång åtog sig att främja kommissionens
mål. Mindre än två år senare, när de står redo att underteckna en åtgärd som kommer att få yrkesförare att arbeta mer med mindre vila, tycks detta åtagande vara totalt bortglömt. Så mycket är alltså samstämmigheten hos våra EU-lagstiftare värd.
Avtalet som ligger på ministrarnas bord innehåller också åtgärder som ska hjälpa “nomadförare” – de som sover i sina lastbilar utmed vägarna i flera veckor – att återvända hem oftare. Men det gäller endast om de accepterar att behöva sova i sina lastbilar i tre veckor istället för två. Och tyvärr är ministrarnas definition av “hemma”… det land är transportföretaget är baserat. Vi kan titta på exemplet med estländska, rumänska eller bulgariska förare som arbetar för internationella transportföretag som är baserade i Slovakien – en växande affärsmodell i vägtransportsektorn, eftersom komplexa anställningssystem gör det enklare att fuska med socialförsäkring och löner. Dessa arbetare skulle inte längre skickas tillbaka till Estland, Rumänien eller Bulgarien som nuvarande praxis är, utan istället till Bratislava eftersom de nya reglerna säger så. Det skulle bli billigare för deras arbetsgivare, den saken är säker!
Och sedan kommer vi till frågan om att vila i fordonet. Detta förbjöds äntligen av EG-domstolen i december 2017 på grund av att det har negativ påverkat på trafiksäkerheten och förarnas hälsa och säkerhet. Efter detta domslut måste förare erbjudas möjlighet att sova på annan plats är i hytten varannan arbetsvecka. Men det blev för kostsamt för transportföretagen. De vill ha sina förare intill vägen under helgen, för att vakta lastbilen och godset, och vara redo att åka iväg kl 5 på måndag morgon på nästa långdistansfärd. Förslaget som avhandlas den 3e december säger alltså att förare kan tillbringa sin veckovila i hytten. Allting är möjligt i Bryssel!
Ett projekt som nyligen genomfördes av journalister på Investigate Europe avslöjade vilka chockerande arbetsförhållanden lastbilsförare måste utstå. 3 månader, 20 besök på parkerings- och uppställningsplatser och mer är 100 intervjuade lastbilsförare i 15 EU-länder ledde till nyhetsartiklar i 15 medlemsstater. Förarna har lägre lön, ingen försäkring och de bor i sina lastbilar månader i sträck utan tillgång till duschar eller toaletter. Investigate Europe lyfte fram ordentliga bevis på hur yrkesförare exploateras av lastbilsföretagen som betjänar en av de mest lönsamma industrierna i Europa: biltillverkarna.
Och de dåliga nyheterna tar inte slut här. En skandal som inträffade nyligen avslöjade att filippinska förare fördes in i EU på polska kontrakt och hölls under slavliknande förhållanden i Danmark, medan de arbetade i Tyskland och Nederländerna. Var det därför vi skapade de europeiska inre marknaden?
Transportministrarna kan inte längre blunda för de miljoner lastbilsförare som sliter ont på de europeiska vägarna. Om de tar bort förbudet mot att vila i hytten, så upprätthåller de helt enkelt status quo i en sektor med hemska sociala förhållanden.
Och slutligen kommer vi till frågan om rimlig lön. En rättvis tillämpning av EU:s nya regler om utstationerade arbetare skulle skydda förarna från nationalitetsbaserad lönediskriminering. Förarna skulle få den lön som tillämpas i länderna där de lastar och lossar, oavsett varifrån de kommer. Det är det bästa sättet att få slut på löneexploatering och orättvis konkurrens. Men medlemsstaterna ska komma överens om en utökad lista med undantag från utstationeringsreglerna och några extremt svaga åtgärder för att genomdriva och styra dem. Vi riskerar i och med detta att rättvis lön för utstationerade arbetare i praktiken aldrig riktigt kommer att tillämpas inom vägtransportsektorn. Att exkludera yrkesförare från principen om “lika lön för samma arbete på samma plats” är faktiskt detsamma som att legalisera social dumpning.
Så vilka är våra förslag? ETF uppmanar transportministrarna att bevara reglerna om körtid och vilopauser oförändrade, så att förarna inte är trötta och alla trafikanter är säkra. Vi uppmanar till ett totalförbud mot att tillbringa veckovilan i fordonshytten, i enlighet med EG-domstolens domslut. Vad vi behöver är kriterier för de villkor som ska gälla för vila när förarna tillbringar sin veckovila på annan plats än hemmet. Vi kräver att man inte gör något undantag från utstationeringsreglerna utanför de enkla, bilaterala transport. Och vi uppmanar EU:s lagstiftare att implementera smart, modern och digital kontroll av detta i vägtransportsektorn. Europeiska transportfederationen ETF är en seriös partner i denna debatt. Vi har gjort vår läxa och har presenterat konkreta förslag om vad som bör ingå i rörlighetspaketet.
Vad Europa behöver nu är att man i mindre utsträckning stressar fram politiska överenskommelser och att man visar en uppriktig vilja till att se och åtgärda de faktiska problem som vägtransportsektorn och dess arbetare står inför.
I dess nuvarande utformning är den överenskommelse som lagts fram helt oacceptabel. Våra fackförbund runtom i Europa är redo att agera, och vi kommer att göra oss hörda under hela veckan fram till den 3 december.